Vilka erfarenheter ska rektorer, lärare, elever och beslutsfattare ta med sig från den snabba övergången till distansundervisning i gymnasieskolan i våras? Kan en genomtänkt användning av digitaliseringens möjligheter bidra till att underlätta hanteringen av lärarbristen och att stärka likvärdigheten? 2 september arrangerade AcadeMedia ett webbinarium, där man under ledning av moderatorn Willy Silberstein presenterade olika röster och perspektiv.
Undervisning över nätet kan ha ett värde i sig
“Digitaliseringen är ett faktum i samhället och i skolan som inte går att välja bort. Den tekniska utvecklingen öppnar ständigt nya vägar att tillgängliggöra och förbättra en rad olika samhällsfunktioner och verksamheter. Utan digitala enheter och nät hade det inte varit möjligt att ge gymnasieeleverna undervisning när skolorna stängde sina lokaler,” konstaterade Marie-Hélène Ahnborg, vd för det oberoende forskningsinstitutet Ifous.
“Vi måste sluta se undervisning över nätet som en andrahandslösning som vi tar till när den vanliga undervisningen inte fungerar. Den kan ha ett värde i sig, men det gäller att förstå att det krävs en annan design än när lärare och elever möts i det fysiska klassrummet. Distansundervisning kan ses som ett komplement, men det krävs mer kunskap om hur den bäst kan användas.”
Distansundervisning kan möjliggöra en likvärdig undervisning
“En enkätundersökning bland gymnasieelever, som Ifous genomförde i maj, inom ramen för FoU-projektet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr-och distansundervisning, visar att eleverna ser både för- och nackdelar med distansundervisning. Dels har de saknat sina kompisar, sina lärare och den struktur och de rutiner som skolan erbjuder, men för många har det varit skönt att slippa passa tider, att kunna arbeta i sin egen takt och att inte hela tiden behöva tänka på hur man ser ut,” påpekade Marie-Hélène Ahnborg.
“Lärarbristen måste förstås åtgärdas på många olika fronter, men distansundervisning är ett sätt att se till att alla elever undervisas av behöriga och kunniga lärare. Därför hoppas jag att skolan tar tillfället i akt och drar lärdom av vårens erfarenheter.”
Det var en svår omställning, men alla kämpade på
Jennie Gustafsson, förbundsordförande Sveriges elevråd – SVEA, betonade att det varit en svår omställning för många elever att studera hemifrån. “Eftersom det inte fanns några direkta alternativ, var det inte annat att göra än att kämpa på, men det fanns elevgrupper som halkade efter,” tillade hon.
“Elever som inte har trygga hemförhållande och som saknar en lugn plats där de kan studera, hör till dem som har drabbats hårt. Andra grupper är de som haft problem med hög frånvaro, elever i behov av särskild stöd och nyanlända. Här är det viktigt att ta tag i lärarbristen, så att alla elever kan få en likvärdig utbildning. Det gäller både i klassrummet och på nätet. Vi måste också lära oss att använda digitala lösningar när de fungerar, till exempel för att ge läxhjälp eller för att ge snabb och enkel tillgång till elevhälsan.”
“Lärarna hade inte heller något val,” påpekade Robert Fahlgren, vice ordförande i Lärarförbundet. “Många har stått för närmast heroiska insatser för att få allt att fungera, men vad kommer att hända framöver?”
“Hur kommer den här psykiska pressen att påverka lärarkåren och vilka konsekvenser kommer vårens distansundervisning att få för eleverna? Har alla verkligen fått en likvärdig undervisning eller finns det en utbildningsskuld som måste regleras?”
“Ett avgörande skäl till att distansundervisningen fungerade är förstås att de digitala plattformarna höll måttet, trots det våldsamt ökade trycket,” påminde Jens Eriksson, chef för AcadeMedias grund- och gymnasieskolor. För AcadeMedias del handlade det om att användningen fyrtio- eller femtiodubblades.
“Det underlättade förstås att vi länge har satsat på tekniken, men vi får inte heller glömma den enorma mänskliga insatsen. Många rektorer och lärare vände nästan ut och in på sig själva för att se till att allt rullade. “
Skolan har tagit stora kliv framåt i digitaliseringsarbetet
Per-Arne Andersson, chef för avdelningen för utbildning och arbetsmarknad på SKR, menade att distansundervisningen trots allt fungerade ganska bra. “Inte minst är det tydligt att det finns en större digital mognad i de svenska skolan än vad många trodde. Men samtidigt finns det förstås en hel del som behöver tas tag i.”
“Jag tänker framför allt på två saker: Dels måste skolan använda distansundervisning för att se till att alla elever får en likvärdig undervisning. Vi får inte glömma att en fjärdedel av de svenska skolorna har mindre än hundra elever, och många av dem har svårt att rekrytera behöriga lärare i alla ämnen. Skolan måste också bli bättre än idag på att använda digitala lösningar för att ge ett bra stöd åt elever med funktionsnedsättning.”
“Det är uppenbart att både lärare och elever tog stora kliv framåt i våras,” hävdade Joke Palmkvist, affärsområdesansvarig för skola och högre utbildning på Microsoft.
“Lärarna lärde sig använda de tekniska möjligheterna i en undervisningskontext, till exempel för att hålla en debatt eller för att hantera rena ordningsfrågor. De gav även bra återkoppling till utvecklarna, vilket satte rejäl fart på utvecklingen. För elevernas del är det tydligt att de blev bättre på att planera och att ta ansvar för sina studier. Det här är både nödvändigt i högre studier och i arbetslivet, så det är värdefullt att de blir förberedda för det.”
Nu gäller det att stimulera den didaktiska mångfalden
Edward Jensinger, rektor för NTI-Gymnasiet i Lund, instämde i att distansundervisningen fungerade förvånansvärt bra. “Men det är samtidigt viktigt att vara medveten om skuggsidorna,” påpekade han.
“Elever som inte är studiemogna eller har funktionsvariationer hamnade i kläm i våras. De fick ofta inte det stöd som de faktiskt behövde för att hänga med. Distansundervisningen innebar också en återgång till förmedlingspedagogiken, men det duger inte framöver. Nu planerar vi för en eventuell andra våg. Vad behöver vi göra för att stimulera den didaktiska mångfalden, öka elevaktiviteten och minska ensamarbetet?”
Tekniken sätter gränser, men kan även skapa nya möjligheter
Distansundervisningen innebar en utmaning för alla lärare, men för några var det särskilt svårt. Det handlar bland annat om lärare som undervisar i estetiska och praktiska ämnen, där den mänskliga direktkontakten och det mellanmänskliga samspelet har stor betydelse. För Karolina Ollinen, sång- och ensemblepedagog och ikt-pedagog på Rytmus i Stockholm, blev det tydligt att tekniken sätter gränser för vad som faktiskt går att göra på distans.
“Det är nästan omöjligt att musicera tillsammans på distans. Det blir fördröjningar, ljudet komprimeras och jag kan som lärare inte riktigt se vad eleverna gör. Dessutom har alla elever inte egna instrument och några har inte heller wifi hemma. Det ställer också till det. Men vi tog till oss utmaningarna och fortbildade oss i rekordfart för att möta utmaningarna så bra som möjligt. Eleverna kan till exempel spela in sig själva hemma och dela med sig av sina inspelningar. Ibland kan det vara en fördel att sitta för sig själv och lära sig i sin egen takt, så en del av de här lösningarna kommer vi även att använda framöver.”
En annan kateogri lärare som hade det extra svårt var SFI-lärarna. Elevernas utbildningsbakgrund sträcker sig över hela skalan, från ingen utbildning alls till färdigutbildade akademiker. Anna-Karin Steinholtz, SFI-lärare och ansvarig för studieväg 1, Hermods Kista, undervisar analfabeter, och för henne var distansundervisningen verkligen en utmaning.
“Vi använde Zoom, och det innebar att eleverna behövde lära sig att koppla upp sig på nätet, sätta på kamera och mikrofon, och så vidare. Ingen hade datorer, utan de var tvungna att använda sina mobiler. Men det gick trots allt ganska bra, även om jag hoppas att vi slipper arbeta så här fler gånger. Jag kan också se att det finns pedagogiska fördelar med att arbeta digitalt med den här gruppen av elever. De kan till exempel lyssna på en uppläsning på Youtube samtidigt som de själva läser texten.”
Vad betyder vårens erfarenheter för utbildningspolitiken?
Den preliminära slutsatsen så här långt, är att distansundervisningen generellt sett fungerade ganska bra, även om det finns en del moln på himlen. Vad kommer vårens erfarenheter att betyda för den nationella utbildningspolitiken? Kommer det att några riksdagsbeslut som gör det lättare att möta liknande situationer i framtiden?
Centerpartisten Fredrik Christensson, som är ledamot i riksdagens utbildningsutskott, menade att det behövs ett ordentligt underlag för att kunna ta ställning till om något behöver göras.
“Första steget är att utvärdera hur det faktiskt såg ut och vilka skillnader som fanns mellan olika elevgrupper. När vi väl har en samlad bild, kan vi se vad som behöver göras för att skolans undervisning ska utvecklas vidare, baserad på en vetenskaplig grund.”
Socialdemokraten Roza Güclü Hedin, som är suppleant i riksdagens utbildningsutskott, kunde för sin del se att bilden så här långt är ganska blandad. Lärare och elever har generellt sett klarat att hantera vårens tuffa omställningar. Några har klarat sig bättre än normalt, medan andra har halkat efter och mår dåligt.
“Jag är orolig för de elever som inte fick en likvärdig utbildning under våren, men jag kan också se att skolan har varit bra på att ställa om sin verksamhet, att ta till sig digitala verktyg och vågat ändrat på det som inte fungerat tillräckligt bra. Än så länge är det för tidigt att säga om det behövs nya riksdagsbeslut. Kanske kan det behövas olika stödinsatser för fortbildning och för anställning av fler lärarassistenter? Det är också viktigt att se till att lärare inte har för många administrativa uppgifter.”
Vi är vid vändpunkten, på väg mot nästa steg
Marcus Strömberg, vd för Academedia, konstaterade att skolan klarat utmaningarna väl. Den digitala kompetens som lärare och elever tillägnat sig i privatlivet har de kunnat använda i skolan, och nu befinner sig utvecklingen på en ny platå. Han tillade att det är viktigt att se till att politiken inte lägger hinder i vägen för den fortsatta utvecklingen.
“Klassrumsundervisningen och mötet mellan lärare och elever ska även i fortsättningen vara basen i skolans verksamhet, men det är viktigt att distansundervisning kan användas som komplement när det är lämpligt. Det är ofta svårt att se förändringarna när man befinner sig mitt i dem, men jag tror att vi har nått en “tipping point” när det gäller den digitala utvecklingen. Många har tagit till sig ny kunskap och de kommer att använda den för att utveckla och förändra sin undervisning.”