Hur upplevde gymnasielärare övergången till distansundervisning förra våren? Är det möjligt att urskilja en gemensam linje eller finns det skillnader? Kan erfarenheterna användas i skolans fortsatta utvecklingsarbete? Sara Willermark, universitetslektor vid Högskolan Väst, har genomfört en studie av lärares upplevelser under pandemins första fas, vars resultat nyligen publicerats.
När regeringen i mars förra året rekommenderade landets gymnasieskolor att gå över till distansundervisning, fanns det nästan ingen tid för planering och andra förberedelser. Det handlade om att försöka hantera en krissituation så bra som möjligt, och det gällde att agera snabbt.
Lärare upplevde den nya arbetssituationen på olika sätt
Tre månader senare genomförde Sara Willermark en studie bland lärare på fyra gymnasieskolor, för att analysera och förstå deras upplevelser under våren. Studien bygger dels på en kvalitativ enkät bland alla ämneslärare och dels på fördjupande samtal och diskussioner mellan lärare och skolledare i en serie workshops över nätet.
Det är tydligt att lärarna har upplevt den nya arbetssituationen på olika sätt, konstaterar Sara Willermark.
En del kände sig ganska väl förberedda, trots den snabba omställningen. Några tycker också att de kommer mer till sin rätt och känner en större frihet när undervisningen sker över nätet. För andra blev det istället en superchock när allt som de var vana vid plötsligt ställdes på ända. Upplevelserna av den kollegiala samvaron skiljer sig också åt. Det finns lärare som lyfter fram att de har samarbetat och hjälpts åt, medan andra känner sig isolerade och helt överlämnade åt sig själva.
Det gäller att tänka om och att använda de nya möjligheterna
Lärare upplevde ofta att närheten försvann och att det kändes som att de pratade ut i tomma intet när de undervisade över nätet. Samtidigt finns det många exempel på lärare som upplever att de ökade interaktionen med enskilda elever genom tätare avstämningar en-till-en. Bilden är alltså inte entydig, påpekar Sara Willermark.
Men varför skiljer sig upplevelserna så pass mycket åt? En förklaring kan vara att lärare undervisar på samma sätt som i det traditionella klassrummet, vilket gör att de känner att interaktionen med eleverna har minskat. Förutsättningarna ser annorlunda ut när man undervisar över nätet, och därför gäller det att tänka om. Flippat klassrum fungerar till exempel ofta bättre för att öka interaktionen online. Känslan av närvaro kan ökas med ganska enkla medel: tilltala eleverna med namn, se till att alla får komma till tals och ge dem en löpande återkoppling.
Det är uppenbart att lärare som redan har en god digital kompetens kan lägga mer kraft på de didaktiska frågorna. De som är ovana vid att använda digital teknik behövde initialt lägga fokus på att utforska vilken teknik som är tillgänglig och hur den fungerar innan de kunde börja utveckla och förfina sin undervisning online. Dessutom är det stor skillnad mellan att undervisa i teoretiska och i praktiska ämnen över nätet. Många lärare lyckas hantera utmaningarna på kreativa sätt, men det är långtifrån enkelt.
Bilden är komplex och det är onyanserat att tala om ett förlorat år
Övergången till distansundervisning har även gett lärare nya perspektiv på eleverna och deras verklighet och vardag, säger Sara Willermark.
Många lärare lyfte fram att elever som flyger under radarn i klassrummet blir mer synliga när undervisningen sker på distans. När allt skakas om ser de möjligheter att spela en ny roll, att bli en annan än den de brukar vara. Elever som känner motstånd mot att prata i klassrummet, kan till exempel använda chatten istället och göra sin röst hörd på det sättet. Den nya situationen innebär samtidigt att de socioekonomiska skillnaderna mellan eleverna syns tydligare. Lärarna upplever att många elever har bättre arbetsro hemma än i skolan, men för andra gäller raka motsatsen.
Vissa elever gynnas av distansundervisningen, vissa missgynnas. En del elever kommer allt längre bort från skolan, medan andra har återkommit. Det fanns ingen som önskade krisen och den plötsliga omställningen till distansundervisning, och det är onyanserat att tala om ett förlorat år, menar Sara Willermark.
Studien visar inte något entydigt mönster när det gäller lärares upplevelser. Distansundervisningen innebär både vinster och förluster, och lärare upplever det på olika sätt. Istället för att diskutera om distansundervisning i sig är bra eller dåligt, borde vi i fokusera på vilka metoder och aktiviteter som fungerar i det virtuella och det traditionella klassrummet. Erfarenheterna från pandemin väcker didaktiska och organisatoriska frågor. Kan elever med talängslan ha nytta av att träna redovisningar via videosamtal? Borde fjärr- och distansundervisning vara ett sätt att nå hemmasittare nu när möjligheterna är mer synliga?
Utvecklingen av distansundervisningen kommer att fortsätta framöver
Under workshopparna lyftes flera viktiga frågor som rör den pågående och fortsatta skolutvecklingen. Bland annat pekade skolledare och lärare på att eleverna under våren ibland blev kompetensutvecklande aktörer som drev på förändringsarbetet och fungerade som bryggor mellan olika lärare.
De berättade för sina lärare om sina erfarenheter från andra lektioner och gav konkreta förslag på upplägg och tekniska lösningar. När vardagen skakades om, kom eleverna med intressanta inspel som vidgade perspektiven. Och eftersom inget var som vanligt, tror jag att många lärare var extra öppna och mottagliga för inspel.
Från och med den 1 juli gäller nya regler för fjärr- och distansundervisning som på sikt sannolikt kommer att leda till att den blir en mer integrerad del av skolans vardag. Ibland erbjuder den pedagogiska fördelar och ibland är den nödvändig eftersom det saknas tillgång till behöriga lärare på skolan. Därför har den en viktig roll att spela.
Just nu är det många lärare och elever som är trötta på fjärr- och distansundervisning, samtidigt går det inte att isolera undervisningen från pandemin och dess negativa effekter i vardagen. När man inte längre kan umgås som vanligt eller ägna sig åt sina fritidsaktiviteter, är det naturligt att känna sig ensam, isolerad och trött på alltihop. Men så kommer det inte att förbli. Jag tror att fjärr- och distansundervisning kommer att bli allt viktigare framöver, inte minst på grund av lärarbristen. I takt med ökad användning, kommer undervisningen också att utvecklas och hitta nya vägar.
Till sist: Vad blir nästa steg för Sara Willermark inom det här forskningsområdet?
I min forskning intresserar jag mig mycket för lärares och skolledares perspektiv, så jag kommer att fortsätta på det spåret. Nästa studie kommer att ta upp eventuella skillnader mellan deras upplevelser av distansundervisning. Vilka olika möjligheter kan de urskilja? Hur menar de att hindren ser ut?
