När skolans undervisning under pandemin helt eller delvis genomfördes på distans, synliggjordes en rad pedagogiska utmaningar och möjligheter. Den nya situationen var ibland svår för läraren att hantera. Samtidigt öppnades vägar att göra undervisningen mer flexibel och individanpassad som kan vara till nytta även efter pandemin.
Större krav på fokus och samspel
Rent generellt gäller allt man säger om distans- och hybridundervisning även för undervisning som enbart äger rum i klassrummet. Undervisningen ska vara så strukturerad som möjligt, så att läraren kan möta elevernas varierande förutsättningar och behov. Den avgörande skillnaden är att läraren måste vara mer fokuserad än vanligt när en grupp är fysiskt närvarande och en deltar över nätet, konstaterar Patricia Diaz, doktorand och lärarutbildare på KTH.
“En av de största utmaningarna som lärare är att komma ihåg att både vända sig till de som är i rummet och de som är med via skärmen. Det blir lite enklare om alla som sitter i salen också är inloggade i videokonferenssystemet. Då får de som är med på distans ansikten på alla som är på plats, och vice versa. Det är viktigt att hitta sätt som främjar kontakten och samspelet mellan mig och studenterna och mellan studenterna sinsemellan.”
Det är viktigt att få hjälp med det praktiska
För att hybridundervisning ska kunna bedrivas så bra som möjligt, behövs egentligen två lärare i salen. Den ena ansvarar för pedagogiken, medan den andra ser till att tekniken är igång och att interaktionen med de studerande löper som den ska. Tyvärr är det sällan möjligt i praktiken. Därför brukar jag istället be någon eller några av studenterna att hålla ett öga på chatten, säger Helena Lennholm, forskare och lärarutbildare på KTH.
“Tekniken är inte alltid så tillförlitlig som den borde vara. Det är även svårt att uppmärksamma studenternas behov när inte alla är på plats fysiskt. Tre av fyra gånger får jag be om hjälp för att allt ska fungera. Det är viktigt för mig som lärare att få stöd kring det praktiska runtomkring, så att jag kan lägga större kraft på det pedagogiska arbetet.”
Två kommunikationsformer med olika förutsättningar möts
Att göra fler saker samtidigt är per automatik alltid mer komplicerat. Den största utmaningen med hybridundervisning är sannolikt att två kommunikationsformer med olika förutsättningar används samtidigt. Samma situation uppstår i möten där några sitter i samma rum och andra deltar via skärmen. Det är lätt hänt att det uppstår ett a- och ett b-lag, menar Erik Winerö, lärare på Lerums Gymnasieskola.
“Ofta är det svårt för dem som är med på distans att synas, höras och märkas. Grundförutsättningen är att alla kan kommunicera på ungefär lika villkor. Jag håller med om att det går bättre om alla deltar via skärmen. Då blir det lättare att upprätthålla en tydlig struktur för undervisningen. Det blir även mindre komplicerat för läraren att gå “varvet runt” och se till att alla hänger med.”
Det är viktigt att komma ihåg att det är lätt att det uppstår ett a- och ett b-lag även i det traditionella klassrummet, tillägger Erik Winerö. Redan från början finns det en potentiellt ojämlik situation, eftersom alla elever inte har samma förutsättningar att synas och ta plats. Problemet har egentligen alltid funnits, men det blev tydligare under pandemin.
“Asynkrona moment i undervisningen – exempelvis flipped classroom – är ett bra sätt att hantera det här. Om eleverna kan se mina genomgångar hemma, kan jag dela in dem i mindre grupper på lektionen, med vardera fyra fem, elever, där alla deltar digitalt. Då blir det lättare för alla att vara aktiva och kunna komma till tals.”
Elevaktivt arbete och täta avstämningar är avgörande
Att skapa relationer och att upprätthålla kontakten med de studerande är centralt i all undervisning. Det blir om möjligt ännu viktigare när inte alla är fysiskt närvarande, påpekar Patricia Diaz.
“Att arbeta elevaktivt och att ha täta avstämningar är en avgörande faktor. De första gångerna jag arbetade så här, använde jag en timer som ringde var femte minut , så att jag inte skulle glömma bort de som inte fanns med i salen. Tiden rusar lätt iväg när man har lektion. Det här är ett enkelt och effektivt sätt att påminna sig själv om att regelbundet hålla kontakten med alla elever.”
De studerande ska inte uppleva att hybridundervisningen är en exceptionell situation som skiljer sig helt från den undervisningssituation de är vana vid. Det ska kännas ungefär som vanligt, även om det förstås aldrig helt kan bli detsamma, menar Patricia Diaz.
“Att undervisa synkront i en sal och över nätet är fortfarande ovant för de allra flesta lärare. Efterhand har jag fått mer videomötesvett, jag har lärt mig att se in i kameran och att regelbundet adressera dem som är med på distans. Jag uppmanar alla studerande att ha kameran på, men jag respekterar de som inte vill. Det är också svårt att hålla koll på alla om det är tjugotal som är med på skärmen. Här kan man använda en chatt för att komplettera kommunikationen och försöka fånga upp de känslomässiga reaktioner som annars förmedlas via ansiktsuttryck, nickanden och hummanden.”
Backchannel och responssystem underlättar återkopplingen
När alla är i samma sal är det enkelt att småprata med de studerande och att förvissa sig om att alla hänger med. Det digitala småpratet är betydligt svårare. För att kunna arbeta formativt med hybridundervisning, gäller det att dra nytta av de möjligheter som finns, säger Helena Lennholm.
“Ett bra sätt är att använda mentimeter och andra liknande digitala responssystem anonymt för att hålla koll före, under och efter seminarierna. Det brukade jag göra även innan pandemin, när alla var på plats. Numera har alla varsin mobil, så det finns inte längre några praktiska hinder. Det är viktigt, för deras egen skull, att de som deltar på distans inte kan gömma sig bakom skärmen och dölja att de inte hänger med. Annars blir det svårt att hjälpa dem att komma vidare.”
De små sakerna har ofta stor betydelse i det här sammanhanget, säger Patricia Diaz.
“När jag arbetade som gymnasielärare, använde jag ofta chatt som en backchannel i klassrummet. Där kunde elever som inte hängde med eller undrade över något ställa frågor anonymt. Responssystemen är också en bra komplettering. Den här typen av lösningar, som är enkla att fixa, får en ännu större betydelse när man saknar möjligheterna till fysisk kontakt. De är även viktiga på plats i skolan. Som lärare tror man ofta att man är bra på att läsa av elever i det fysiska rummet. När man får en exit ticket, går det att se resultatet svart på vitt. Och det ser inte alltid ut som man tror.”
Hybridundervisning kan komplettera den vanliga undervsiningen
En pedagogiskt driven lärare med god digital kompetens och tillgång till fungerande tekniska lösningar är sannolikt även duktig i det digitala rummet. Det handlar om att analysera förutsättningarna och att göra sina didaktiska val utifrån dem, menar Erik Winerö.
“Å ena sidan är skolan en lösning som ska passa alla, men å andra sidan behöver vi göra anpassningar för att den ska bli likvärdig. Distans- och hybridundervisning ska alltid vara undantag eller komplement, men lärare behöver kunna arbeta så här när det är befogat.”
Det är inte ovanligt att elever med neuropsykiatriska problem upplever skolmiljön som ett problem. För dem kan det vara en bra lösning att vara med på distans ibland. Elever som har sjukdomssymtom får inte komma till skolan, men de är kanske ändå tillräckligt friska för att kunna delta i undervisningen över nätet. Det är viktigt att lärare kan möta elevers behov i en konkret situation, tillägger Erik Winerö.
“Här handlar det ytterst om etik. Regelverket ska naturligtvis följas, men ibland kan det krävas att en lärare gör fel för att det ska bli rätt. Att vara lärare är ett relationellt yrke. Det är avgörande att kunna möta elevers behov och i möjligaste mån undvika att de känner stress och oro kring sin studiesituation.”
Om det är ett uttryckligt krav att alla elever ska vara på plats i skolan, ska undervisningen bestå av aktiviteter som bara kan utföras i det fysiska rummet. Det ska helt enkelt finnas element som är svåra eller rent av omöjliga att göra över nätet, säger Patricia Diaz.
“Jag har under tio år eftersträvat att det vi gör i skolan bara ska gå att göra där. När jag arbetade som gymnasielärare, använde jag flipped classroom som metod för att dra nytta av det asynkrona lärandet och det fysiska mötet så bra som möjligt. Att använda distans – och hybridundervisning i en nödsituation under en pandemi är en sak. Att använda det som en del av den ordinarie undervisningen är något helt annat.”
Utnyttja möjligheterna till ökad individualisering
En välplanerad och genomtänkt användning av nätbaserad undervisning öppnar för en högre grad av individualisering än vad som är möjlig i det fysiska klassrummet. Det behöver vi ta fasta på, menar Helena Lennholm.
“Jag har alltid tyckt att det är viktigt att kunna individanpassa undervisningen så långt som möjligt. Undervisningen blir mer varierad, samtidigt som det blir enklare att möta olika förutsättningar och behov bland de studerande.”
Helena Lennholm undervisar bland annat i kompletterande pedagogisk utbildning (KPU), en lärarutbildning för personer som redan har genomfört högskolestudier i ämnen som undervisas i skolan. På KTH pågår KPU under 14 månader. Utbildningen börjar i juni år 1 och avslutas i augusti år 2. Under den här tiden ska de studerande utveckla de praktiska och teoretiska kunskaper och färdigheter som krävs för att hantera vardagen i skolan, säger Helena Lennholm.
“Behovet av behöriga lärare är växande, och de här studenterna är väldigt eftertraktade när de är klara med KPU. 30 hp verksamhetsförlagd utbildning ingår, och under pandemin fick de undervisa en hel del på distans. Nu är vi på väg tillbaka mot en normal samhällssituation, men det är fortfarande viktigt att kunna använda alla möjligheter som finns. Även när klassrumsundervisning är normen, ska en lärare kunna undervisa digitalt om och när det behövs. Därför ska det också ingå som en del av deras utbildning.”
