Under coronapandemin har det blivit tydligt att Tyskland behöver lägga i en högre växel när det gäller arbetet med skolans digitalisering. Utmaningarna handlar både om teknik och om pedagogik. Den tyska skolan är fortfarande väldigt traditionell, men nu menar forskare, debattörer och beslutsfattare att det är hög tid för förändring.
En besvärlig utmaning
Skolstängningarna i mars och november förra året visade att skolornas digitala infrastruktur och datortäthet måste förbättras rejält för att nätbaserad undervisning ska kunna fungera. Det är förvisso ingen nyhet, men den snabba övergången till distansundervisning gjorde problemet uppenbart. Enligt statistik från OECD från 2018, finns det i genomsnitt sex datorer på tio elever i den tyska skolan. I jämförbara länder handlar det i regel om nio datorer på tio elever. På många håll i Tyskland är det dessutom svårt att få tillgång till ett snabbt och stabilt Internet.
Övergången till distansundervisning över nätet visade sig vara en ganska besvärlig utmaning för både lärare och elever. Problemen berodde dels på den allmänna ovanan vid nätbaserad undervisning. Många lärare och elever var inte heller vana vid att använda datorn och nätet under skoldagen.
Digitaliseringen går långsamt
International Computer and Information Literacy Study – som hittills genomförts två gånger, 2013 och 2018, bland elever i årskurs 8 – pekar på att det återstår mycket att göra när det gäller elevernas digitala kompetens och användningen av digitala medier i undervisningen. I exempelvis grannlandet Danmark använder 91% av eleverna it och digitala medier varje dag i undervisningen, enligt den senaste undersökningen. I Tyskland är det endast 4% som gör det. Dessutom är den digitala kompetensen bland de flesta elever på en tämligen rudimentär nivå.
Den så kallade PISA-chocken år 2000, som visade att tyska elever låg under OECD-genomsnittet i läsförmåga samt kunskaper i matematik och naturvetenskap, väckte liv i utbildningsdebatten och ledde till viktiga skolreformer. Kanske kan erfarenheterna från pandemin också fungera som en katalysator för skolutveckling?
I Tyskland ligger ansvaret för utbildningspolitiken på delstatsnivån. Med andra ord finns det sexton olika skolsystem, som skiljer sig ganska mycket åt. För att kunna genomföra förändringar på nationell nivå, måste den federala regeringen därför samarbeta med delstaterna.
DigitalPakt Schule – en satsning som omfattar hela Tyskland
2016 presenterades den federala regering och delstaterna den gemensamma storsatsningen DigitalPakt Schule. Målet med den är att alla skolor i Tyskland ska få tillgång till en modern digital infrastruktur. Samtidigt lade Kultusministerkonferenz (KMK), ett samarbetsorgan för delstaternas kultur- och utbildningsministrar, fram utbildningsstrategin Bildung in der digitalen Welt. Här betonas bland annat att tekniken i sig inte är någon lösning, utan att det är pedagogiska syften och mål som ska styra användningen av de digitala möjligheterna.
Byråkrati, bristande förståelse och rädsla för kostnader sänker farten
Eftersom det krävdes en grundlagsändring för att genomföra DigitalPakt Schule, dröjde det till våren 2019 innan arbetet satte igång. Tyvärr går utvecklingen fortfarande ganska trögt, trots de uppenbara behoven. Detta gäller även de tre särskilda satsningarna på digitala lärresurser, elevdatorer och lärardatorer, som initierats under coronapandemin.
En förklaring till att det inte händer så mycket, är att satsningen är omgärdad av byråkrati. Pengarna kommer inte skolorna tillgodo utan vidare, utan de måste bland annat ha en tydlig pedagogisk utvecklingsplan som beskriver tekniska förutsättningar och satsningar på lärares kompetensutveckling. Ansökan lämnas in i den egna delstaten, och godkänns om de uppfyller de krav som ställs.
Det finns också ett motstånd i många kommuner, som ofta medvetet hoppat över skolans digitalisering, eftersom de ansvariga inte har sett någon mening med den. De skräms också av byråkratin och kraven på planer och strategier för satsningarna. Dessutom är de oroliga för att det här ska leda till framtida kostnader som de själva måste ta ansvar för.
Hur är läget nu?
Men hur har det egentligen gått med undervisningen under coronapandemin? Har lärare och elever lärt sig av erfarenheterna från den första och tredje vågen, nu när vi är inne i den tredje vågen?
I augusti förra året publicerade Ifo Institut resultatet av en enkätundersökning som genomförts bland 1 000 grundskoleföräldrar i hela Tyskland. Knappt två tredjedelar av föräldrarna anser att deras barn lärde sig mindre när skolan var stängd. Det beror framför allt på att de bara ägnar hälften så mycket av sin tid åt studier, jämfört med när skolan är öppen. Drygt hälften av eleverna deltog i nätbaserad undervisning en gång i veckan – endast 6% fick undervisning varje dag.
Än så länge finns det inga empiriska studier som kan visa om det verkligen har skett ett kunskapstapp, och hur det i så fall ser ut. Men det är på gång.
Varje år sedan drygt tio år tillbaka genomför Institut zur Qualitätsentwicklung im Bildungswesen (IQB) prov bland elever i delstaterna för att se om de når upp till de kunskapsmål som KMK ställt upp i olika ämnen. Resultatet analyseras och samlas i rapporten IQB Bildungstrend. Elever i årskurs 4 och 9 testas vartannat år. Förra året fick proven ställas in, på grund av pandemin, men i år planerar IQB prov i tyska och matematik bland elever i årskurs 4.
Nationales Bildungspanels (NEPS), som analyserar den långsiktiga utvecklingen av utbildning och kompetensutveckling i Tyskland, hoppas under våren genomföra prov i matematik bland elever i årskurs 9. Eleverna har följts av NEPS sedan årskurs 7, och tanken är att få en bild av hur coronapandemin har påverkat deras kunskapsutveckling. Elever och föräldrar kommer även att intervjuas om hur de har upplevt skolstängningen och distansundervisningen.
Hur har distansundervisningen fungerat under året?
I januari presenterade Robert Bosch Stiftung och Die Zeit en specialutgåva av rapporten Das Deutsche Schulbarometer. Den ger en inblick i hur lärares it-användning och yrkesmässiga digitala kompetens har utvecklats under pandemin. Till exempel säger 62% att de använder it och digitala medier i sin undervisning, t. ex genom att själva spela in korta filmer där de beskriver och förklara olika moment. Detta ska jämföras med den undersökning som gjordes förra våren, då det bara var 36% av lärarna som arbetade så här. Samtidigt konstaterar 61% att de inte har tillräckliga kunskaper för att undervisa på distans på ett bra sätt. De menar också att den teknik de har tillgång till ofta är bristfällig, vilket hindrar och försvårar deras undervisning.
Nederländska IEA – som bland annat ansvarar för de internationella undersökningarna TIMMS, PIRLS och ICILS – arbetar tillsammans med forskningsinstitutet IPN i Leipzig och Hamburgs universitet med studien Kontinuität und Wandel der Schule in Krisenzeiten (KWiK). Syftet är att ge Tysklands skolor ett långsiktigt stöd som kan hjälpa dem att hantera de utvecklings- och förändringsprocesser som uppstått under pandemin.
I början av mars kom den första rapporten, som bygger på intervjuer med 800 grundskolerektorer under förra sommaren och hösten. Nästa steg blir att genomföra en ny studie bland skolledare, och därefter är det dags för en enkät bland lärare.
Enligt rektorerna har det till stora delar fungerat ganska bra. Hälften av dem menar att de allra flesta föräldrar kan ge ett tillräckligt stöd åt sina barn när de studerar hemifrån. Samtidigt säger två tredjedelar av rektorerna att ungefär 20% av eleverna inte har tillgång till dator hemma. De konstaterar också att elever som är socioekonomiskt missgynnade, har invandrarbakgrund eller särskilda behov är särskilt hårt drabbade.
Bland de yngre eleverna har fokus legat på kärnämnena, men för de äldre eleverna har lärarna försökt att få med så många ämnen som möjligt. I de lägre årskurserna användes i regel inte nätet för att hantera undervisningen. Ibland åkte lärarna runt bland eleverna och levererade deras uppgifter, ibland skickades de med posten och i några tillfällen hämtades de på skolan av eleverna. I de högre årskurserna använde man däremot nätet för att hantera undervisning, uppgifter och återkoppling.
En av de forskare i Hamburg som arbetar med studien, konstaterar att den första studien visar att de tyska skolorna måste komma ikapp när det gäller digitaliseringen. Annars kan den inte hantera den här typen av utmaningar. För ett år sedan var en nödsituation och det behövdes snabba lösningar, men nu gäller det att förbättra didaktiken. Hittills har undervisningen mest varit statisk och monologisk, men nu behöver lärarna arbeta mer med dialog och återkoppling: Det handlar om att skapa en aktiv undervisning, där eleverna inte enbart arbetar för sig själva, utan också lär av varandra genom att samarbeta i mindre grupper.
Ungas livskvalitet och psykiska hälsa under coronapandemin
En viktig fråga, som inte får glömmas bort, är hur ungas livskvalitet och psykiska välmående påverkas av coronapandemin. Förra året inledde forskare vid Universitätsklinikum Hamburg-Eppendorf den långsiktiga studien COPSY (Corona und Psyche) som undersöker just detta. För en knapp månad sedan publicerades resultatet av en första studie, genomförd i somras samt december-januari, som beskriver läget under första och andra vågen av pandemin. En uppföljning planeras till sommaren.
Studien visar att många ungas livskvalitet och psykiska välmående påverkas negativt av pandemin. I den andra vågen hade andelen med minskad livskvalitet, ångest, depression och psykosomatiska problem ökat jämfört med före pandemin och under den första vågen. Socialt missgynnade elever och barn till föräldrar med psykiska besvär har särskilt stor risk att påverkas negativt. En väl fungerande tillvaro i hemmet, tillsammans med föräldrarna, är av central betydelse för att barn och ungdomar ska kunna hantera utmaningarna på ett bra sätt.
Forskarna avslutar med att säga att riskerna för ungas psykiska hälsa måste tas med i beräkningen när det fattas beslut om kommande nedstängningar. Det krävs också målinriktade satsningar, bland annat i skolan, som kan ge stöd åt de barn och ungdomar som drabbas hårt av pandemin. Deras psykiska hälsa kan inte bara lämnas därhän. Det rör sig om en central fråga, som måste hanteras på alla nivåer, från politiska beslutsfattare till skolan och elevhälsan.
Ungas röster måste tas på allvar
Bertelsmann Stiftung kom i slutet av mars med studien Das Leben von jungen Menschen in der Corona-Pandemie. Här lyfter de fram ett annat perspektiv som måste beaktas när barns och ungas psykiska hälsa under pandemin diskuteras: betydelsen av medbestämmande och av att uppleva att deras röster blir hörda. Detta kräver dels att samhället inrättar strukturer som gör det möjligt för unga att göra sina röster hörda och berätta om sin oro och sina behov. Det gäller också att se till att alla unga ges möjlighet till en god uppväxt och att de kan få en utbildning som hjälper dem att möta.
Allt det här är förstås lättare sagt än gjort – men Bertelsmann pekar ändå i sin studie på värdet av att ta ungas röster på allvar, föra samtal och diskussioner. Det gäller också att se till att orden följs av handling. En förändring är helt enkelt nödvändig.
Visioner och konkreta handlingsplaner från civilsamhället
Diskussionerna om hur den tyska skolan behöver utvecklas och förändras är redan i full gång. Det finns också flera aktörer som både arbetar med visioner och konkreta handlingsplaner. 20 april kommer Forum Bildung Digitalisierung att arrangera online-konferensen CampBD, där just detta kommer att ske. CampBD vänder sig särskilt till personer som är verksamma i civilsamhälleliga organisationer och initiativ. Totalt kan ett åttiotal personer vara med.
I september arrangeras en ny CampB, där diskussionen kan fortsätta och där förslagen kan konkretiseras. Två månader senare 11-12 november – är det dags för Konferenz Bildung Digitalisierung, där visioner och handlingsplaner kommer att presenteras,
Forum Bildung Digitaliserung består av nio stora stiftelser – däribland Bertelsmann Stiftung – som spelar en stor roll i tysk debatt och samhällsutveckling. Det är därför rimligt att anta att deras och civilsamhällsorganisationernas insats inom det här området kommer att påverka de fortsatta diskussionerna om morgondagens skola.
