Korrespondensgymnasiet i Torsås kommun fungerar som en vanlig skola. Enda skillnaden är egentligen att verksamheten är digital och att undervisning och kommunikation sker över nätet. Avsaknaden av en gemensam fysisk miljö innebär att det är extra viktigt att lärare och elevhälsa arbetar aktivt med elevernas engagemang i skolan och skolarbetet. Det gäller också att knyta goda kontakter med vårdnadshavarna, så att de kan ge förutsättningar för en god lärmiljö i hemmet.
Från brevkurser till digital undervisning
Torsås kommun startade Korrespondensgymnasiet 1958 i samarbete med Hermods, som samma år blev det första och enda korrespondensinstitutet med rätt att bedriva gymnasieutbildning på distans i Sverige. Syftet var att få fler unga på den småländska glesbygden att gå en högskoleförberedande gymnasieutbildning. Elever från omgivande kommuner var på plats i Torsås och fick klassrumsundervisning halva veckan. Resten av tiden studerade de hemma och löste uppgifter som de fått i skolan. När eleverna var färdiga med sina kurser, åkte de till Hermods i Malmö och examinerades muntligt.
“Det var flera kommuner som startade gymnasieutbildningar tillsammans med Hermods på den tiden, men de försvann under 1970-talet, efterhand som Komvux byggdes ut” berättar Benny Rosenqvist, rektor för naturvetenskapsprogrammet och ekonomiprogrammet på Korrespondensgymnasiet. “Torsås tog vara på möjligheten och blev ensam kvar. Nu har vi riksintag till fyra teoretiska gymnasieprogram, vilket innebär att det är möjligt att studera hos oss oavsett var i Sverige man bor. Det går också att vara bosatt utomlands, men det krävs att eleven är folkbokförd i Sverige. Nu har vi 690 elever från 185 olika kommuner och ungefär tio procent av eleverna är periodvis bosatta utomlands.”
Övergången från brevkurser till distansundervisning över nätet skedde gradvis och tog fart för drygt tio år sedan. Från och med 2013 sker undervisningen helt och hållet över nätet. Samtidigt har målgruppen förändrats. Numera riktar man sig inte till grannkommunerna, utan till alla unga som vill studera på gymnasienivå hemifrån.
Flera anledningar till att vilja studera på distans
“De allra flesta eleverna på Korrespondensgymnasiet studerar på distans eftersom den fysiska skolan inte fungerar för dem. Anledningarna är många, alltifrån livssituation till boende. Det finns nog lika många skäl som det finns elever” menar Pernilla Gustavsson, rektor för humanistiska programmet och samhällsvetenskapsprogrammet. “Ofta handlar det om att de är trötta på den fysiska miljön i skolan. Många säger att det är alldeles för stökigt och att det är svårt att få lugn och ro. Ungefär 80% av våra elever är flickor, och varför det är så kan man bara spekulera i. När eleverna slutar brukar de säga att de har lärt sig mycket mer här än i den vanliga skolan. Det är också vanligt att de säger att de känner sig väl förberedda för att plugga vidare.”
Korrespondensgymnasiet arbetar och fungerar som den vanliga skolan, med den skillnaden att alla befinner sig på olika platser och i regel endast når varandra över nätet. Förutom rektorer och lärare, så finns det studie- och yrkesvägledning, skolbibliotek, elevhälsa och administrativ personal.
“Lärplattformen kan jämföras med den fysiska skolbyggnaden. Här samlas alla tillgängliga resurser och de kan nås och användas på ett enkelt sätt” säger Pernilla Gustavsson. “Vi har lagt skollagen framför oss och försökt hitta våra vägar för att uppfylla de krav som den ställer. Det enda som vi inte kan uppnå är den fysiska närvaron. Vi träffar elevrådet regelbundet för att fånga upp och belysa möjligheter och problem. De samarbetar också med elevhälsoteamet där kurator, skolsköterska, specialpedagog och ikt-pedagog finns med för att ge dem bättre möjligheter att skapa en bra digital lärmiljö.”
Extra viktigt att arbeta aktivt med elevernas skolanknytning
“När det inte finns en fysisk plats som förenar, är det extra viktigt att arbeta aktivt med elevernas engagemang i skolan och skolarbetet. Elevhälsan ansvarar för det här arbetet tillsammans med skolbibliotekarien” säger Benny Rosenqvist. “Det handlar om att skapa en gemensam anda och en samhörighet. Eleverna ska känna att de hör hemma på skolan och i klassen. Det ska finnas något som drar en till skolan och som motiverar till studier. Här är förstås läraren en viktig draghjälp, men vi arbetar också till exempel med pulspass tillsammans med skolsköterska och mentorer och med bokcirklar och biblioterapi tillsammans med skolbibliotekarien.”
“Eleverna har olika förkunskaper när de börjar på skolan. Några har kanske gått en termin eller ett år på olika skolor och några har gått längre eller kortare tid. De delas in i grupper efter hur lång tid som återstår av deras studier. Eleverna kan ta antingen studenten vid slutet av höstterminen eller vid slutet av vårterminen. Vi har olika arbetslag som arbetar med de fyra programmen” säger Pernilla Gustavsson. “I samtliga program finns mentorer, som arbetar med elevens utveckling i sin helhet. Varje elev har en egen mentor som följer med under hela studietiden. Tanken är att de ska hjälpa sina elever att hålla samman skoldagen och kurserna. Varje mentor ansvarar för sextio elever, och totalt handlar det om sex grupper.”
“Korrespondensgymnasiet har ett digitalt skolbibliotek med e-böcker och en utbildad skolbibliotekarie. Här har eleverna även tillgång till databaser och andra digitala lärresurser. Till skillnad från den vanliga skolan, har skolbiblioteket inte något fysiskt rum. Men alla funktioner som det ska ha finns, och de är minst lika viktiga på distans” påpekar Pernilla Gustavsson. “Hos oss är skolbibliotekarien en pedagogisk resurs som har en central roll i elevernas och lärarnas vardag. Förutom de traditionella bibliotekarieuppgifterna, deltar hon i elevhälsans arbete och är även delaktig i arbetslagen.”
Struktur och planering är avgörande
“En elev läser mellan fyra och sex kurser parallellt under en termin. För att det ska fungera med studier på distans, gäller det att det finns en klar struktur och att eleverna får en ordentlig genomgång i början av varje kurs; hur den fungerar och vilka förväntningar som finns på uppgifter och aktivitet. Varje kurs har en detaljplanering som tydligt visar vad eleven ska göra varje dag under kursen. Men det är naturligtvis också viktigt att få återkoppling och att kunna bolla tankar och idéer med sina lärare” säger Benny Rosenqvist. “Aktuell forskning visar hur avgörande det är att det finns ett bra samspel och goda kontakter mellan lärare och elever och mellan eleverna när undervisningen sker på distans. Om det enbart är självstudier, är det lätt att tappa motivationen. Därför ser vi till att lärare och elever träffas några gånger per vecka. Totalt blir det ungefär tjugo sådana träffar under en kurs.”
“De här träffarna kan se ut på många olika sätt. Ibland får eleverna återkoppling på sina uppgifter, men de kan till exempel också träna sig i att diskutera eller samtala på ett främmande språk” säger Pernilla Gustavsson. “Syftet med träffen avgör hur stor gruppen är. Ibland handlar det om tre till fem elever, andra gånger rör det sig om tio till tolv elever. Det händer också att vi anordnar en föreläsning för alla elever med en chattstund efteråt. Studier på distans behöver vara en blandning mellan studier på egen hand och sådant som man gör tillsammans med andra i realtid. Tyvärr är det många som fortfarande tror att distansundervisning framför allt handlar om självstudier, men så är det inte alls.“
Praktiska ämnen på distans
Hur går det med den mer praktiska undervisningen när eleverna inte är på plats? Laborationer i de grundläggande naturvetenskapliga kurserna kan göras i hemmet, men på de högre nivåerna måste eleverna ha tillgång till ett riktigt laboratorium. Då får de komma till Torsås och genomföra laborationerna där.
I ett ämne som bild och form fungerar det i regel bra att bedriva undervisningen på distans. Eleverna fotograferar och spelar in filmer som beskriver olika delar av arbetsprocessen, från början till slut, och läraren ger löpande återkoppling. Läraren kan också träffa en elev i realtid, i ett videosamtal, för att undervisa.
“Ett ämne som idrott och hälsa fungerar nästan bättre på distans” hävdar Benny Rosenqvist, som själv är gammal idrottslärare. “Man måste inte alls vara i en gymnastiksal för att kunna undervisa i idrott och hälsa. På gymnasiet handlar det i hög grad om elevens egen utveckling, att utvärdera olika träningsprogram och att följa upp hur det går. Eleverna kan spela in filmer där de visar vad de gör och läraren kan sedan ge återkoppling. Det går också alldeles utmärkt att idka friluftsliv på egen hand, samtidigt som eleverna kommunicerar med varandra och med läraren över nätet, visar var de är och så vidare. En fördel med det här är att eleverna kan upptäcka och börja utforska sin närmiljö.”
Höga krav på rättssäkerhet och bedömning
“Risken för fusk och möjligheten att säkerställa att det verkligen är eleven själv som gör uppgifterna, är problemställningar som ofta dyker upp distansundervisning diskuteras. Här handlar det i hög grad om att skapa uppgifter som mäter de mål som som ska uppnås och att följa varje elevs arbetsprocess” säger Pernilla Gustavsson. “Det räcker inte att läraren delar ut en uppgift och rättar den när eleven är klar. Ibland är det nödvändigt att följa arbetet i realtid, för att vara säker på att det verkligen är eleven som utför en uppgift. Det här kan man till exempel göra med hjälp av delade dokument eller genom att eleverna spelar in filmer som visar hur de utför uppgiften.”
“Kommunikation i realtid mellan lärare och elev är också viktig av andra skäl. Läraren ska betygsätta elevens samlade arbete under en hel kurs, och all kunskap kan inte utan vidare förmedlas i skrift” tillägger Pernilla Gustavsson. “Det handlar helt enkelt om att hitta en variation av sätt att genomföra formativ och summativ återkoppling. Ibland är det lämpligt att eleven sitter och skriver, medan läraren följer med via delade dokument. Läraren kan genomföra bedömningen i form av en gruppdiskussion när det fungerar bäst, och ibland är det tillräckligt att eleven spelar in en kort film. Variationen är stimulerande för eleverna, men ger samtidigt bättre möjligheter att sätta rättvisande och rättssäkra betyg.”
“Ibland ställs det högre krav på rättssäkerhet än i klassrummet när prov genomförs på distans” påpekar Benny Rosenqvist. “I den vanliga skolan granskar läraren en uppsats som eleven skrivit hemma i Urkund, och nöjer sig sedan med det. När en elev skriver en uppsats på distans ifrågasätts det alltid om det verkligen är eleven som har skrivit, eller om det är någon annan. Men det vet man inte i den vanliga skolan heller. Det är förstås även möjligt att fuska i klassrumsskrivningarna på gymnasiet, men där är det sällan någon som ifrågasätter. Jag hoppas att erfarenheterna av fjärr- och distansundervisning under coronapandemin leder till att fler lärare börjar problematisera hur man traditionellt tänker och arbetar i skolan.”
Ge eleven goda förutsättningar
Elevernas lärmiljö hemma är en fråga som inte får glömmas bort när det gäller distansundervisningen. I den fysiska skolan är lokalerna ändamålsenligt utformade, man har regelbundet raster och det serveras mat. Det fungerar inte lika självklart och naturligt när eleverna är hemma.
“När en elev börjar på Korrespondensgymnasiet, samtalar mentorerna med vårdnadshavarna för att göra dem medvetna om vad som krävs för att deras barn ska lyckas med studierna. Det handlar inte om att de ska hjälpa till med studierna, utan de ska skapa de yttre förutsättningar som är nödvändiga” konstaterar Pernilla Gustavsson. “Varje elev behöver en plats där hen kan studera i lugn och ro, och där de ergonomiska förutsättningarna är tillräckliga. Det är också viktigt att det finns mat hemma och att det går att pausa emellanåt.”
“Även lärare måste förstås tänka på att skapa så goda förutsättningar som möjligt för elevernas lärande. Det gäller till exempel att vara medveten om att det är betydligt mer ansträngande att delta i en lektion via video över nätet än i ett klassrum” tillägger Pernilla Gustavsson. “I ett klassrum med 30 elever kan eleven tänka på annat utan att det syns, men i ett videosamtal, där alla är synliga för läraren och de andra eleverna, är det svårare att komma undan. Därför är det inte särskilt lämpligt att ha sextiominuterslektioner av traditionell typ, utan man måste variera undervisningen mer. Jag tycker att det är värdefullt att så många skolor och lärare nu har fått erfarenhet av detta. Det öppnar för nya sätt att tänka kring skola, undervisning och lärande!”
