Skolstängningarna under coronapandemin har satt ljuset på ett allvarligt problem i den engelska skolan: den socioekonomiska klyftan. Eleverna har långt ifrån likvärdiga möjligheter att ta del av distansundervisning över nätet. Det innebär i sin tur en ökad risk för att många elever halkar efter. En rad insatser genomförs nu för att komma tillrätta med det här.
Stora skillnader mellan offentliga och fristående skolor
Skolorna har sedan slutet av mars förra året varit stängda under fler perioder för att motverka smittspridning. Redan efter en månad presenterade The Sutton Trust en rapport som jämför offentliga och fristående skolors möjligheter att undervisa över nätet. Den visar tydligt att deras förutsättningar att dra nytta av de digitala möjligheterna i hög grad skiljer sig åt.
Hälften av eleverna i fristående skolor fick under början av pandemin nätbaserad undervisning varje dag. På de offentliga skolorna var det i genomsnitt bara en femtedel av eleverna som fick det. När skolorna stängde hade 60% av lärarna på fristående skolor tillgång till en lärplattform. På offentliga skolor i socialt välmående områden rörde det sig 37%, och på skolor i utsatta områden var det inte mer än en knapp fjärdedel som hade det.
Det finns också stora skillnader när det gäller tillgång till datorer och Internet i hemmet. 15% av lärarna i socialt utsatta områden säger att runt en tredjedel av deras elever inte har de här möjligheterna.
Regeringen satsar på ökad tillgång till datorer och nät – men det går trögt
Strax innan The Sutton Trust publicerade sin rapport, beslutade regeringen att satsa 400 miljoner pund på att öka skolornas och elevernas tillgång till datorer, lärplattformar och Internet. Totalt handlar det om att distribuera 1.3 miljoner datorer. Genom ett samarbete med Microsoft och Google, hoppas regeringen kunna se till att alla skolor får en fungerande plattform för undervisning och kommunikation.
En uppföljande rapport som The Sutton Trust publicerade i januari, visar att förändringarna tyvärr går långsammare än förväntat. Det är inte mer än 10% av lärarna på de engelska skolorna som uppger att alla elever kan delta i distansundervisning över nätet. Skillnaden mellan offentliga och fristående skolor är markant: På offentliga skolor rör det sig om 5% – på fristående skolor är det 54% av lärarna som uppger detta.
I mars förra året redovisade Ofcom att ungefär 1.8 miljoner barn inte har någon dator hemma, och ungefär en miljon saknar uppkoppling. The Sutton Trust menar i sin uppföljning att det sannolikt är betydligt fler än så. Ofta handlar det om att det finns en familjedator i hemmet. Om flera syskon ska delta i distansundervisning samtidigt, uppstår det problem. Enligt skolministern hade 876 000 datorer distribuerats till elever i januari, men det räcker uppenbarligen inte för att lösa problemet. Här återstår det mycket att göra.
Ökad risk för att kunskapsklyftorna ökar
Education Endowment Foundation (EEF) konstaterade i en rapport förra sommaren att den högst ojämna tillgången till distansundervisningen ger ökad risk för att elever tappar kunskaper och halkar efter i undervisningen. Kunskapsklyftorna mellan elever från olika socioekonomiska områden har minskat de senaste tio åren, men nu kan de alltså börja öka igen, menar man. För att motverka den här risken, krävs det både att elever ges de tekniska förutsättningarna och att de får ett långsiktigt pedagogiskt stöd.
Ett par månader tidigare publicerade EEF en metastudie av internationell forskning om distansundervisning. Den visar att det är nödvändigt att alla elever har tillgång till den teknik som krävs för att kunna delta. Däremot spelar det mindre roll om undervisningen är synkron eller asynkron. Den avgörande faktorn är att undervisningen håller god kvalitet och att den bygger vidare på elevernas tidigare kunskaper. Eleverna behöver också lära sig att interagera med varandra för att utveckla sitt lärande, samtidigt som det är viktigt att de tränas i att arbeta och lära på egen hand.
Storsatsning på kompletterande undervisning och pedagogiskt stöd
Rapporterna och den påföljande debatten fick snabbt ett politiskt genomslag. Under hösten presenterade regeringen satsningen Catch-up Premium. Det är en satsning på en miljard pund som ska ge behövande elever kompletterande undervisning och pedagogiskt stöd. 650 miljoner fördelas till skolorna, så att de kan säkerställa att alla elever får stöd som kompenserar för den undervisning som de gått miste om under skolstängningarna. 350 miljoner går till National Tutoring Programme, som är en satsning på att tillsammans med civilsamhället ge riktat stöd åt de elever som behöver mest hjälp.
National Tutoring Programme består av två delar: NTP Tuition Partners och NTP Academic Mentors. Den första delen innebär att skolor kan köpa kompletterande undervisning till behövande elever från auktoriserade partners i närområdet. Undervisningen kan bedrivas på olika sätt: över nätet, på plats i skolan, enskilt eller i mindre grupper, och så vidare. Den andra delen går ut på att ge avlastning åt läraren genom att ge tillgång till mentorer i klassrummet. Mentorerna kan antingen vara utbildade lärare eller personer som har en annan akademisk utbildning.
Skolorna betalar för hjälpen, men staten subventionerar kostnaden med 75%. Det övergripande målet med National Tutoring Programme är att kunna nå så många som möjligt av de elever som behöver stöd för att komma ikapp i undervisningen.
Stödjande insatser för att öka det psykiska välmåendet
Elevers och lärares psykiska hälsa och välmående är ett annat viktigt område där regeringen genomför stödjande insatser. När skolorna öppnade sina lokaler för undervisning igen i augusti förra året, inleddes satsningen Wellbeing for Education Return, som avslutades i mars.
Syftet med Wellbeing for Education Return var både att hantera problem som uppstått på grund av pandemin och att arbeta mer långsiktigt med att främja psykisk hälsa. Det handlade både om att ge stöd åt skolledarna och att utbilda stödpersoner på skolan, som kan hjälpa kollegor och elever när det uppstår problem. Det utbildningsmaterial som stödpersonerna fick tillgång till, kan även användas av resten av kollegiet, om de vill lära sig mer.
Vad behöver göras?
Den avgörande frågan är vad pandemin kommer att innebära för den engelska skolan på lite längre sikt. British Academy kom nyligen med två rapporter, där de, på uppdrag av regeringen, analyserar pandemins konsekvenser för samhället och ger förslag på insatser som kan lösa problemen och driva utvecklingen framåt.
British Academy betonar bland annat att de socioekonomiska faktorerna i stor utsträckning avgör hur befolkningen påverkas, till exempel hur kunskapsskillnaderna mellan eleverna ökar. För att kunna hantera problemen, är det nödvändigt att få till ett fungerande samarbete mellan staten och civilsamhället. Samtidigt måste man satsa på att bygga en stabil digital infrastruktur som gör det möjligt att snabbt och enkelt sprida information och kunskap vidare. Det gäller också att skapa ett mer agilt utbildningssystem, som kan möta de utmaningar och problem som uppstår. Även här har digitaliseringen en central roll.
Blended learning – som drar nytta av klassrumsundervisningens och distansundervisningens respektive fördelar – kan vara en konstruktiv väg framåt. Men det förutsätter att den digitala klyftan överbryggas, och att alla elever verkligen kan dra nytta av möjligheterna. Det är en stor och viktig utmaning för det engelska skolsystemet och för hela samhället framöver.
