Distansundervisningen under coronapandemin har inneburit utmaningar för både lärare och elever på landets gymnasieskolor. Vad betyder det för skolans kompensatoriska uppdrag och alla elevers rätt till en likvärdig utbildning? Hur identifierar och hjälper man de elever som möter problem? En lärare, en programrektor och en rådgivare vid Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) delar med sig av vårens upplevelser och erfarenheter.
Många förvånades över att distansundervisningen verkade fungera
Regeringens rekommendationer i mars att stänga gymnasieskolornas lokaler för undervisning kom ganska plötsligt och innebar en överraskning för många. Det är dock en vanlig uppfattning att övergången till distansundervisning överlag fungerade bra och att läget stabiliserades efter ett par veckor. Rektorer har till exempel berättat om hur de upplevt en närmast explosiv ökning av lärares och elevers digitala kompetens.
Erik Winerö är lärare i svenska och religion samt förstelärare i digitalisering på Lerums gymnasieskola. Han menar att den här uppfattningen i huvudsak är ett uttryck för den förvåning som många kände över att det mesta verkade fungera. Elevernas närvaro ökade och det sågs som ett tecken på stigande kvalitet.
“Den ökade närvaron i början kan till stor del ha berott på att eleverna kände en oro över den nya situationen. Ett visst mått av nyfikenhet spelade säkert också en viss roll. Men någon gång efter påsklovet kunde vi se hur elevernas engagemang minskade något. Vi började få signaler om att eleverna upplevde undervisningen som enformig och att motivationen sjönk. Det lyftes fram hur skolan under den första tiden nådde de så kallade hemmasittarna, och det stämde till viss del. Men efter några veckor föll många av dessa elever in i gamla vanor av undvikande. En av vårens viktigaste erfarenheter för många lärare är hur det allmänmänskliga mötet är en förutsättning för det sätt vi bedriver undervisning på i skolan.”
Vad krävs för att alla elever ska få en utbildning som motsvarar deras behov?
SPSM har till uppdrag att bidra till att alla kan få en utbildning som motsvarar deras behov, oavsett funktionsförmåga. Just nu ägnar man en del tid åt att samla upp signaler från skolsverige för att få en tydligare bild av hur distansundervisningen har fungerat. Hur svaren ser ut, beror på vem man frågar, säger Johnny Andersson, rådgivare vid SPSM. En myndighet ska vara neutral, så därför gäller det att få med alla röster, inte minst eleverna, tillägger han.
“Attention släppte nyligen en större undersökning, som bland annat visar att tjejer som far illa känner sig mer inlåsta när de måste vara hemma. För dem kan skolan ofta vara ett frirum. Många elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har upplevt att de inte har fått det stöd som de normalt brukar få. Elever som inte kan få studiero hemma har också haft det svårt. Det finns många perspektiv att ta hänsyn till när vi analyserar och ser framåt.”
“Hur ska gymnasieskolorna göra för att fånga upp de elever som haft problem att följa med i undervisningen under våren? Är de tillräckligt förberedda för att hantera detta? I den bästa av tänkvärda världar hade proaktiva åtgärder redan varit på plats runt om i landet,” säger Johnny Andersson. Men är de verkligen det överallt?
“Det är viktigt att skolorna föreställer sig flera scenarier, olika möjliga konsekvenser av att elever har halkat efter. Jag tror att vi kommer att se negativa följdverkningar under en längre tid, och det gäller att kunna hantera dem på ett bra sätt. Vi behöver också fundera på hur stort ansvar eleverna har för att själva ta ansvar och hur stor del av problematiken som beror på hur utbildningssystemet fungerar eller hur undervisningen är utformad.”
Det finns en risk för att ojämlikheten förstärks
“Det är uppenbart att skolans kompensatoriska uppdrag och alla elevers rätt till en likvärdig utbildning sätts på prov under en sådan här kris,” menar Erik Winerö. “Risken är mycket stor att ojämlikheter förstärks när eleverna studerar hemma. Några elever har i princip ett eget kontor hemma, där de kan studera i lugn och ro, medan andra sitter i en trång lägenhet med en stor familj. Skolan fyller en viktig funktion som en neutral miljö som kan kompensera för de här skillnaderna, men det går många elever miste om under coronapandemin.”
“Vi måste också komma ihåg att alla elever inte har snabbt bredband hemma. Det betyder att de kan få problem när läraren undervisar synkront, och det blir ännu svårare om flera syskon har lektion samtidigt. Många av de videosystem som används i skolan, sänker automatiskt bildkvaliteten när bandbredden minskar. Det skapar i sin tur kognitiva utmaningar som gör det svårare att följa med i tankar och resonemang. Som lärare är det inte alltid så lätt att tänka på sådana faktorer.”
Arbeta både med synkron och asynkron undervisning
“Det finns stort stöd i forskningen när det gäller att kombinera olika undervisningselement. Personligen är jag övertygad om att kombinationen av asynkron och synkron kommunikation har varit rätt väg att gå här,” säger Erik Winerö.
“Tekniska förutsättningar som just bandbredd får mindre betydelse när undervisningen är asynkron. Eleverna kan arbeta mer i sin egen takt och utifrån sina förutsättningar. Det centrala är att läraren är tydlig i sina instruktioner. En stor vinst med detta är dessutom att undervisningen blir mer tillgänglig även för elever med särskilda behov. Skall man prata fackspråk så är jag en förespråkare av kombinationen mellan fälten instructional design och universal design for learning. Det handlar om att göra så kallade särskilda anpassningar som en naturlig del i planeringen av undervisningen. De ska göras på ett sådant sätt att du som lärare frigör tid till de som behöver mer hjälp och stöd.”
Elevernas lärande ska ske under skoltid
På Katedralskolan i Uppsala arbetar man sedan några år tillbaka med att utveckla bedömningsgrundande undervisning. Det innebär, kort sagt, att läraren ska arbeta med elevernas lärande i skolan och att alla uppgifter som ska bedömas ska göras färdiga på lektionerna. Konceptet vilar på tre ben: rättssäkerhet, hälsa och lärande. Lärarna ska kunna vara säkra på att det är eleverna som utför uppgifterna, skola och fritid ska inte flyta samman och elevernas kunskapsutveckling och lärande ska vara i centrum under lektionstid.
Katedralskolan driver ett projekt tillsammans med en forskare på Lärarutbildningen vid Uppsala universitet, för att få en forskningsbaserad analys av vad som fungerar i den bedömningsgrundande undervisningen. Det är en viktig del i arbetet med att se till att skolans undervisning, precis som det står i skollagen, vilar på vetenskaplig grund.
“Eleverna har fortfarande läxor, men då handlar det enbart om träning och repetition. Det ska inte krävas att eleverna kan få hjälp hemma för att de ska lyckas i skolan,” säger Karin Eriksson Johansson, programrektor för humanistiska programmet och barn och fritid på Katedralskolan.
“Det här sättet att tänka och undervisa har passat bra när vi undervisat på distans. Lektionerna har det för det mesta varit i realtid med videomöten, där eleverna emellanåt arbetar på egen hand. Eleverna har inte haft några stora pm att skriva, utan de har gjort alla sina uppgifter under lektionerna. Det mesta har rullat på ungefär som vanligt, och det har känts naturligt för både elever och lärare.”
Grundprinciperna har fungerat och det kollegiala lärandet har utvecklats vidare
“Ett avgörande skäl till att distansundervisningen har fungerat, är att lärarna varit tydliga med att det handlar om att arbeta på lektionerna,” konstaterar Karin Eriksson Johansson. “Det har också varit viktigt att lärarnas kollegiala lärande redan var igång och att det sedan tidigare finns en väl inarbetad grundstruktur på skolan som underlättar kunskapsdelning och samarbete.”
“Jag ska inte sticka under stol med att våren ändå har varit väldigt tuff för oss alla. Distansundervisning är inget som vi är vana vid på något sätt. Med facit i hand är jag förstås glad över att alla elever har varsin dator, att vi har en lärplattform som alla använder och att skolledare och lärare har arbetat med Skolverkets kursmoduler om skolans digitalisering. Vi har hjälpt de elever som saknade Internet hemma att få uppkoppling. Det fick vi sköta på ett snyggt sätt, så att ingen blev utpekad. Jag är också tacksam för att pandemin slog till mot slutet av läsåret, när läraren har lärt känna eleverna och hunnit skapa goda relationer.”
Distansundervisningen fungerade bra, men den vanliga undervisningen fungerar bättre
Nyligen genomfördes, inom ramen för det pågående forskningsprojektet, en enkätundersökning bland eleverna på Katedralskolan för att ta reda på hur de upplevt vårens distansundervisning.
“Eleverna anser överlag att distansundervisningen har fungerat bra, men de påpekar samtidigt att undervisningen fungerar bättre när de är på plats i skolan. Det är ett kvitto på att vårt sätt att tänka och arbeta verkligen fungerar. Eleverna känner att de får ett mervärde av att vara i skolan. Dels är det läraren som hjälper dem att utvecklas, men eleverna upplever också att de lär sig mer tillsammans i klassrummet, när de delar med sig av sina tankar och perspektiv. Det är svårare att uppnå när undervisningen sker över nätet, eftersom kommunikationen inte är lika otvungen när man sitter framför kameran.”
Extra fokus på de som riskerar att halka efter
“Elevhälsan på Katedralskolan har under våren satt extra fokus på de elever som riskerar att halka efter. De elever som verkligen behöver, har kommit till skolan och fått undervisning i mindre grupper. En del av de som har kommit är elever som egentligen inte har behov av specialundervisning, men de kände att de inte klarade av att studera på egen hand hemma. Därför fick de komma hit ändå,” berättar Karin Eriksson Johansson.
“Det har också funnits elever som tekniskt sett varit närvarande, eftersom de loggat in på lektionerna, men de har egentligen inte deltagit i undervisningen. De har inte heller svarat när jag har försökt att nå dem. Den typen av elever har vi även när undervisningen bedrivs i skolan, men då kan jag stå utanför klassrummet och vänta. Nu har det varit svårare, men jag har lyckats till sist. Några av dem får sina kurser förlängda och några kommer att få gå sommarskola för att komma ifatt. Om vi får vara i skolan som vanligt nästa läsår, är jag säker på att det kommer att ordna sig.”
Nästa steg i arbetet med skolans digitalisering
“För närvarande arbetar SPSM med att analysera gymnasieskolornas samlade erfarenheter av distansundervisningen. Vad har fungerat? Vad har inte fungerat? Vad beror det på? Hur bör distansundervisningen bedrivas för att den ska fungera så bra som möjligt? Ambitionen är både att hjälpa skolorna med den fortsatta digitaliseringen och att förbereda dem inför möjliga stängningar av skolans lokaler framöver,” säger Johnny Andersson.
“Det är också viktigt att förmedla att den nätbaserade undervisningen inte alls handlar om effektivisering och kostnadsbesparingar. Behovet av lärare minskar inte, utan det är snarare tvärtom. Det krävs mer personal för att hantera den här typen av undervisning på ett bra sätt. Samtidigt vill vi försöka lyfta fram värdet av en väl fungerande lärmiljö när undervisningen sker över nätet. Inte minst är det viktigt att lyfta fram behovet av de mellanmänskliga kontakterna. Undervisningen måste inte alltid ske i klassrummet, men det är nödvändigt att utveckla arbetsformer och arbetssätt som håller minst samma kvalitet.”
Tappa inte det långsiktiga perspektivet
“Det finns många indikationer på att eleverna faktiskt börja längta efter att få komma tillbaka till skolan,” säger Karin Eriksson Johansson. “Det handlar inte bara om det sociala, utan också om undervisningen, påpekar hon. Naturligtvis är det svårt att sia om hur länge glädjen över att få vara i skolan lever kvar, men det ger i alla fall en god grund att bygga vidare på när skolan startar igen efter sommarlovet.”
“Vi hoppas förstås att det inte kommer en andra våg av corona, utan att vi kan vara i skolans lokaler och arbeta vidare med det som vi har utvecklat. Men annars får vi anpassa oss efter omständigheterna. Det gäller att inte tappa det långsiktiga perspektivet, utan att hålla fast vid våra arbetsrutiner och det som vi tror på. När vi undervisade på distans, följde vi schemat och alla uppgifter skulle göras klar under lektionen. Det blev lite annorlunda än vanligt, men vi höll ändå fast vid våra principer. Även om vi inte har varit helt utan problem, är jag säker på att det här har gynnat våra elever.”
