Under pandemin var fjärr- och distansundervisning en nödlösning som användes för att hantera en krissituation. Det har länge ansetts självklart att all undervisning ska ske på plats i skolan, samtidigt för alla, men så måste det inte vara. Det fysiska och det digitala rummet rymmer både möjligheter och begränsningar som det gäller att vara medveten om. Därför är det viktigt att börja fråga när och varför det är viktigt att lärare och elever befinner sig i skolan, samt när och varför undervisningen kanske hellre kan bedrivas över nätet.
Lärare börjar ställa andra didaktiska frågor
Erfarenheterna sedan mars 2020 visar att fjärr- och distansundervisning kan tillföra stora värden i en del undervisningssituationer och för vissa elevgrupper. Samtidigt innebär frånvaron av fysisk närhet att viktiga delar av undervisningen och de sociala kontakter med eleverna blir svårare att utföra. Lärare har därför fått ett nytt förhållande till skolans fysiska miljö och börjar ställa andra didaktiska frågor än tidigare, konstaterar Jannie Jeppesen, vd för Swedish Edtech.
“Vad har lärare och elever saknat när de inte har kunnat träffas som vanligt? När är klassrummet överlägset? När kan undervisningen lika gärna bedrivas över nätet? Svaren på de här frågorna anger riktningen för den pedagogiska utvecklingen framöver. Det handlar inte om att antingen välja undervisning i klassrummet eller över nätet, utan om att hitta en fungerande balans som ger eleverna så bra förutsättningar som möjligt.”
Landets skolor, lärarkår och elever har genomgått en digital mognadsprocess, även om förändringen knappast kan beskrivas som en revolution. Men de som tidigare var mindre vana vid att utnyttja de befintliga digitala möjligheterna, har tagit viktiga steg framåt. Det har stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av skolan. Nya tekniska lösningar, till exempel IoT, AR och VR, är på väg in i skolan och om några få år kommer nationella digitala prov att införas. Det här ställer både större krav på den digitala infrastrukturen och på lärares och elevers digitala kompetens, påpekar Jannie Jeppesen.
“Den snabba övergången till lektioner över nätet, antingen i form av fjärrundervisning eller i en hybridform, innebar en brant lärkurva för många lärare. I början ställdes det många nybörjarfrågor till edtech-företagens användarsupport, men de ändrade snart karaktär och blev mer kvalificerade. Nu tror jag att de allra flesta känner sig trygga med att arbeta digitalt.”
En fortsatt digitalisering av skolan är nödvändig
SKR är tydliga med att digitalisering är ett sätt att bevara välfärden när demografin och andra grundläggande faktorer förändras. Det gäller förstås inte minst för glesbygdskommunerna, och här kan fjärrundervisning vara en möjlig väg att hantera lärarbristen. Men det förutsätter att kommunerna genomför de fortsatta tekniska investeringar som krävs, säger Jannie Jeppesen.
“Våra medlemsföretag har ökat sin försäljning av hårdvara, alltifrån dubbla skärmar till lampor, kameror och mikrofoner. Detsamma gäller inom mjukvaruområdet, där många skolhuvudmän ser ett ökat behov av delade samarbetsytor för visualiseringar och olika tjänster som stimulerar interaktion, exempelvis quizer. Förhoppningsvis kommer intresset inte att minska när pandemin är över och alla återgår till vardagen.”
Kritiken mot fjärr- och distansundervisning går ofta ut på att det är ett billigare sätt att bedriva undervisning, som riskerar att leda till att eleverna lär sig mindre än vad de annars skulle ha gjort. Men det är ett sätt att täcka över de avgörande problemställningarna, menar Jannie Jeppesen. Skolan behöver följa med i den teknikutveckling som pågår i resten av samhället.
Lärare ska kunna använda den undervisning som fungerar bäst i ett givet sammanhang. Och lärarens roll blir inte mindre viktig när undervisningen sker över nätet, snarare tvärtom. Därför gäller det att lära sig dra nytta av de nya möjligheterna.
“Om timplaner och förordningar föreskriver att undervisningen ska äga rum i skolans lokaler, innebär det allvarliga begränsningar av lärarens autonomi. Det kan också leda till att den kommande pedagogiska utvecklingen går snabbare i andra utbildningsformer än i skolan.”
När är det viktigt – eller mindre viktigt – att vara fysiskt närvarande?
Det är dags att ställa frågan om vilka aktiviteter och kvaliteter som motiverar att undervisningen ska äga rum rent fysiskt på skolan. Här är grundskolans närvaroplikt det absolut sämsta svaret, betonar Ante Runnquist, grundare och vd på Growing Places, ett företag som arbetar med utveckling av lärmiljöer.
“Det är ett svar som inte är pedagogiskt, utan rent juridiskt. I värsta fall kan det ha förödande konsekvenser för elevers motivation och studieresultat. Många vuxna funderar på varför de måste släpa sig till kontoret igen, nu när pandemin mattas av. Samma problematik är aktuell för barn och unga. Skolans fysiska miljö borde optimeras för det som passar allra bäst att göra på plats. Allt som liknar Zoom-möten i den fysiska miljön kan lika gärna ske över nätet.”
Efterhand som vi återgår till en mer normal vardag efter pandemin, blir det intressant att prata om skolans roll som plats för lärande och social utveckling. Hittills har vi mest diskuterat hur skolan ska kunna anpassas till de digitala förändringarna. Nu handlar det istället om att upptäcka de unika kvaliteterna i det fysiska respektive digitala rummet och att kunna dra nytta av dem på bästa sätt, menar Ante Runnquist.
“Pandemin gjorde det möjligt att bättre förstå och uppskatta den mänskliga dimension som uppstår när lärare och elever möts i klassrummet. Olika sociala signaler blir lätt synliga, till exempel om en elevs humör eller utseende förändras eller hur elever umgås och beter sig mot varandra. Om läraren snabbt uppfattar och tar tag i sådana signaler, blir det möjligt att ta tag i en elev som riskerar att falla ur och börja bygga en stödjande relation.”
Tänk om vi kunde börja sortera didaktiska och pedagogiska behov mer medvetet i olika kanaler, tillägger Ante Runnquist. Det asynkrona, att inte alla gör allting samtidigt eller i samma takt, är en viktig kvalitet som är enklare att få till stånd digitalt än i klassrummet.
“En inspelad föreläsning passar alldeles utmärkt i en digital kanal. Det blir inte direkt någon kvalitetsförlust, utan ger istället en mängd fördelar. Eleverna kan titta på inspelningen när de vill, de kan pausa, spola tillbaka och se om flera gånger, antingen helt eller delvis. I det asynkrona finns det mycket att hämta, och jag hoppas att lärare och elever fortsätter arbeta på det här sättet framöver.”
Det fysiska rummet behöver både funktionalitet och ett positivt symbolvärde
På ett mänskligt plan har gymnasieåren ofta avgörande betydelse för skapandet av mer långvariga sociala relationer. Ungdomar träffar andra som har liknande intressen, samma musiksmak, delar synen på samhälle och politik, och så vidare. Många sociala nätverk tar sin början där och det är en viktig del av arbetet med att bevara och utveckla samhällsväven, säger Ante Runnquist.
“Skolans roll som fysisk plats är att ge unga de redskap de behöver för ett liv i ett demokratiskt samhälle. Den är även viktig för att skapa möjligheter till digital likvärdighet. Alla elever har inte de möjligheterna hemma. Men det ska också vara en plats där man kan utforska och finna sin egen värld, bli nyfiken på nya saker och träffa andra människor. Bildningt är ett värde som inte är kvantitativt mätbart, och det ska heller inte vara det.”
Ante Runnquist menar att de sociala och estetiska dimensionerna av skolan som plats är i behov av en uppgradering. Den fysiska miljön har en kompensatorisk roll som ska vara en medborgerlig rättighet. Skolan ska erbjuda en vacker och tilltalande miljö där finns resurser som inte är tillgängliga hemma, alltifrån böcker, konst och digitala medier till samtal med vuxna personer som kan ge nya och vidgade perspektiv på livet och tillvaron.
Lokalerna ska både vara funktionella och ha ett positivt symbolvärde som vilar på ett humanistiskt bildningsideal. Skolans roll kan inte reduceras till att uppfylla de föreskrivna målen i de olika ämnena. Det skulle få dramatiska konsekvenser för såväl skolans fysiska rum som för det digitala. Dessutom skulle det innebära att synen på utbildning definieras om och att kunskap och lärande ses som en handelsvara. Det vore endimensionellt och farligt, avslutar Ante Runnquist.
“Elever uttrycker ofta att det finns en brist på informella miljöer i skolan, där de kan plugga i lugn och ro på egen hand eller där de kan umgås med sina kompisar mellan lektionerna. Om vi sorterar skolans verksamhet på ett mer medvetet sätt, i olika fysiska och digitala rum, skulle delar av undervisningen kunna ske över nätet. Det skulle samtidigt göra det möjligt att skapa de fysiska miljöer som eleverna efterfrågar. Skolan måste bli bättre på att utnyttja det bästa i det fysiska och det digitala rummet. Alla elever ska få de utvecklingsmöjligheter de behöver och som de har rätt till enligt styrdokumenten.”